Fotografering

Det är så spännande att leka med kameran.

Träffade en glad amatör i lördags (lik mig) och vi pratade mycket om vad och hur. Hennes huvudintresse var makro, vilket jag inte lekt med, så vi pratade mycket.

Min förkärlek verkar vara byggnader, statyer/monument och natur. Jag försöker träna på modellfotografering, men jag lyckas inte få till ”det”.

Kanske jag behöver betrakta det jag ska fotografera en lång stund innan jag fotografera av det. Det fungerar ju jätte bra med hus och ”fast” objekt, men människor rör sig hela tiden.

MonoTouch

Working with the monotouch framework to develop iPhone applications is really efficient.

And on the plus side is the option to easy re-use the code to create Android apps.

Långa bollar på Bengt

Det var ett tag sen jag skrev något här.

 

Läste idag en artikel på DNs hemsida om Sveriges vackra skola: http://www.dn.se/kultur-noje/sa-vandaliserade-kommunen-en-skola

En kommentar som jag tycker är viktig är: ”Som psykolog har jag gradvis sett en förändring av den svenska mentaliteten. Ingen tar ansvar. Den som är duktig på maktkamper får hitta på vad som helst bara det stämmer med besparingstankar i tiden. Andra ska tiga och passa sig djävligt noga annars mobbas de ut. Har tyvärr sett det här inte bara inom skolans område utom inom de flesta sektorer som gradvis brutits ner. Dessutom har svenskarna många gånger tappat sin omtanke om familj, släkt och medmänniskor. Det är som vi rusar mot en avgrund.”

Och mitt svar på det blir då: ”Politikerna pratar om demokrati men styr alla instanser som autokratier. ”

Sjukvård?

Varför ska det vara så svårt att få hjälp av den Svenska sjukvården?

Mitt ’80-tal: Ingen hjälp eller stöd när man opererades i skallen för tumör i slutet av 80-talet.

Mitt ’90-tal: Ingen hjälp eller stöd när man hade huvudvärk mer eller mindre alltid, vilket har lett till dålig utbildning och svårt att bibehålla jobb.

Mitt ’00-tal: Ingen hjälp när man lyckats få tag på ett jobb man tycker om men sedan går i väggen.

Mitt ’10-tal: När man sedan går i väggen en tredje gång så tycker de (efter 10 min samtal) att man ska ta  SSRI medicin. Samtal med psykolog och någon månads 100% sjukskrivning finns inte ens med i deras tankar (eller förslag), de bara pratar runt stöd hela tiden; ”inga pengar”, ”dåliga resurser”.

Ingen läkare/doktor tror på att man har huvudvärk, de vill inte ge en något andrum eller stöd.

Det verkar som det inte är lönt att jobba i Sverige, för man bara bränner ut sig… lika bra och bli arbetslös och låta ”sociala betala”. Då får man i.a.f. tid till sigsjälv så att man kan må bättre.

Tydligen måste man vara frisk för att orka vara sjuk…

Är där ingen som ser att vi skapar vår egen stress och ångest? Varför ser inte regeringen till att hjälpa Sveriges arbetsmiljö istället för att straffe de som är utbrända?

Religion är lika med pyramidspel?

Inom 20 år kommer vi har ett religiöst styre i Sverige.

Detta på grund av att allt fler tappar det lilla förtroende de har för politiker och staten och fler religiösa ledare knackar dörr.

Alla regler och lagar som görs av Sverige hjälper också till med att förstöra människors engagemang för sina invånare. Det är så mycket byråkrati och pappersarbete att den tid som är kvar för kommunikation med verkligheten blir bara mindre och mindre.

Det märks tydligt på sjukvården när man bara har tio minuter med läkaren för att de sedan måste spendera 20 minuter för att skriva in allt i datorn.

Det märks på skolan där lärare inte får skälla på elever när eleverna missköter sig, för lärare har bara skyldigheter.

Det märks på polisen som inte kan göra sitt jobb för att de måste sitta halva dagen framför dator och skriva rapporter som kan kallas noveller.

Samhället har inte tid att prata med sina invånare eller utbilda dem vilket öppnar dörren för att de religiösa personerna, som vill prata och konvertera alla. När de religiösa personerna ”hjälper” den enskilde med sina problem och kanske till och med lyckas att indoktrinera denna individ till att bli en av de troende.

Religion, som den ser ut idag är inte till för att hjälpa, den finns till för att ge makt till de som är religiösa ledare. Lite som ett pyramidspel, den som är längst ner på pyramiden kommer aldrig att få något ut av det, men de som sitter högst upp får mycket pengar.

Var är äran?

Det jag ser i dagens samhälle är att ingen är nöjd med sitt jobb. De går dit, gör det de absolut måste med minsta möjliga engagemang och sedan går de hem.

Ingen tackar dem om de gör något bra, men gnäller högt om där är något fel. Detta verkar vara ha fått stor utsträckning inom det statliga/kommunala. Där flera instanser/ avdelningar har samma ansvar men ingen vet hela ansvarsområdet (bra exempel är Malmö sjukvård eller Malmö skola med alla dessa statsdelar som inte kan prata med varandra).

Var ska man få glöden ifrån om man känner sig värdelös? Varför ska man ta ansvar om man inte får någon ära? Varför ska man engagera sig om ingen vill lyssna på en?

Skulle det inte vara bättre att var instans/avdelning har sitt ansvar?

Men då skulle ju alla dessa mellan-chefer (som inte vet vad de gör) bli av med sina jobb, och det går ju inte, ” det är ju bättre och byta ut fotfolket, för de bränner ändå ut sig efter sex månader, så de hinner inte klaga”. Åtminstone verkar som det är deras inställning.

Språvagnar i Malmö

Tydligen så ska det upp spårvagnar i Malmö och Skåndetrafiken har 6 månader på sig att bestämma vad för slags vagnar som ska användas.

Och enligt en Sydsvenskan.se artikel så ska spåren byggas där det är som mest biltrafik.

Det verkar som politikerna tycker att det är miljövänligt och de ska byggas upp snabbat.

Vart ska bilarna ta vägen? De som kör bil gör det för en anledning, vet politikerna den anledningen? Har de brytt sig om att göra en undersökning på varför så många kör bilen istället för att ta bussen idag?

I dag är det många bilar som körs till Malmöcentral för att de inte får plats med packningar och personer i bussar. Kommer de vagnar de väljer att få plats med de som vill åka på en semester? Eller kommer de göra en dundertabbe och välja just de vagnar som är ”enklast” att bygga spårväg för (vilket betyder smala korta vagnar)?

Det finns många som bor utanför Malmö och de kommer inte att kunna ta spårvagnen, för där finns inte några parkeringshus att ställa bilarna i.

Sedan var där några rykten om att alla tjänstebilar i Malmökommun ska bytas ut mot elbilar och flera ”laddningsstationer” ska byggas upp. Om Elbilarna kommer igång i Malmö kommer spårvagnarnas miljöresonemang inte hålla. Även om det kommer att tå några år innan elbilar blir en verklighet cå tar det också några år att bygga ut spårnätet.

Har spårvagnspolitikerna tänk igenom hur det kommer att påverka Malmö i längden? Staden kommer inte precis att bli Mindre i storlek och bilar kommer alltid att användas.

Nä, jag tycker de ska ta och tänka igenom det här med spårvagnsidéen och kanske ta och hyra in lite experter som kan ta och titta på planerna. Jag tror inte någon av de som håller på med planeringarna är någon expert på statsvetenskap, resestatistik, stadsplanering, utvecklingsplanering etc etc.